fredag 30 juni 2017

Det här är inte bara oförskämt...

Det är för jävligt också!

Afghanistan vill inte ha hem sin egen befolkning! De tycker att vi ska ta hand om deras unga män och försörja dem. Trots att somliga av dem har som sport att våldta små pojkar. Trots att somliga av dem utmärker sig för en kvinnosyn som är helt oacceptabel. Trots att svenska kvinnor får sina liv förstörda och till och med tar sitt liv på grund våldtäkter de begår. 

Härom dagen var några småflickor i 12-års åldern ute och gick med en hund. De träffade på några skolkamrater med rötter i just Afghanistan. Hunden skällde och pojkarna drog kniv. För dem är hundar orena och ska dödas. Händelsen polisanmäldes. Nu är flickorna hotade till livet för att polisen blandades in. De är 12 år och kan inte längre gå på gatorna i sin stadsdel. För att andra 12-åringar hotar dem till livet! 
Är det så vi vill ha det? 
Absolut inte!

Afghanistan måste ta tillbaka den del av sin befolkning som kommit hit men inte har vett att uppföra sig som folk. Och absolut alla som begår brott. Det måste de göra idag, i morgon och i framtiden. Det är deras ansvar att ordna ett omhändertagande. Ingen annans. Det är direkt oförskämt att begära att andra ska ta hand om deras befolkning och därmed tvingas på deras synnerliga sjuka kultur. 

  
Afghanistan kan säga upp flyktingavtal


I oktober tecknades ett samförståndsavtal mellan Sverige och Afghanistan med målet att hjälpa afghaner att återvända på ett humant sätt. Men nu vädjar Afghanistans flyktingministrar till Sverige och EU om att stoppa utvisningarna av afghaner.

– Skicka inte fler människor till Afghanistan, säger landets vice flyktingminister Alema Alema till SvD.

Hon säger att myndigheterna saknar kapacitet att ta emot fler, på grund av säkerhetsläget och flyktingströmmar från Pakistan och Iran. Tillsammans med flyktingministern skickar hon nu brev till alla europeiska ambassader i Afghanistan där de vädjar om att inte skicka människor.

Parterna har rätt att säga upp avtalet genom att via diplomatiska kanaler skriftligen meddela den andra parten. Enligt Karin Gyllenring, advokat på Stockholms asylbyrå, är det just vad Afghanistan gör nu.

– Så fort brevet nått svenska ambassaden börjar fristen om 30 dagar löpa, sen är avtalet uppsagt.

torsdag 29 juni 2017

Skandalen var ett supernummer och är ingenting att tjafsa om.

Jag har just sett Allsång på Skansen mer än en dag efter direktsändningen.
Dessförinnan läste jag rubriker om ilska mot SVT:s skämt och att Shima Niavarani har gjort bort sig i någon slags fejk-bröllop.


Men det kan jag säga, 
Bröllopsnumret var det absolut bästa på Allsångsscenen. 
Se det igen på Svt-play 41 minuter in i programmet.
Det är helt enkelt skitbra. Synd att somliga inte fattade det. 

För övrigt var det väl bara trist.
De unga stjärnskotten sjunger för dåliga låtar för dåligt och är alldeles för orutinerade för Solidenscenen. 

De klarar inte av det helt enkelt. Vad tänker de med, de som släpper fram dem? Thomas Ledin kan inte ensam bära upp ett allsångsprogram. Det rullar på men det genuina har gått förlorat. Inte ens Ledins medley fick igång publiken.
Tobbe Ek i Aftonbladet har helt rätt i sin analys. Han är förresten själv på absolut rätt plats i yrkeslivet men det hör ju inte hit. Och bröllopsnumret var som sagt en riktig höjdare!

Frågan är väl om det inte har gått inflation i allsångsprogram. Tre gånger i veckan ska vi joddla framför tv:n under åtta intensiva sommarveckor, är det tänkt. Kan ingen bryta trenden och hitta på något nytt? Absolut ingen vill se trendiga popsnören som framför sin senaste platta och därefter tar en högst motvillig promenad i publikhavet och låter folk kraxa en skvätt i mikrofonen. Det är alldeles för förutsägbart och trist.

Lotta Engberg på Liseberg lyckas betydligt bättre - trots att hon måste slåss mot alla dessa reklampausar under vilka programmet hotar att svältdöden dö. Det är mer hjärta, ett jäkla drag och artister som håller måttet. Men f-n vet om inte programformen har gjort sitt. Vi får se...
Det tredje allsångsprogrammet orkar jag inte ens titta på.

torsdag 22 juni 2017

Jag tycker att Patrik Sjöberg gör rätt...

Debatten i media huruvida det var rätt eller fel av Patrik Sjöberg att hänga ut den misstänkte pedofilen - fd handbollstränaren som först utnyttjade ett barn sexuellt och sedan höll sig undan tills brottet var preskriberat -  rullar på.

Tryckfrihetsexperten Nils Funke tycker att allmänt åtal bör övervägas mot Patrik Sjöberg. Nils Funke vet mycket väl att betydligt värre förtalsnissar går helt fria på grund av bristfällig lag och dito rättsskipning. Så varför stå där och göra sig viktig? Fundera en stund på brottsoffret i stället.

Den osedvanligt elake Alex Schulman har dessutom deklarerat att Patrik Sjöberg bör straffas för förtal. Som om han i sin fjompiga pod med Sigge Eklund tror att han kan bedriva någon slags hemsnickrad domstol. Som Liza Marklund gjorde förr i Expressen.

Få har som Alex Schulman förtalat och hängt ut folk i spalterna genom åren. Varför får han överhuvud taget fortsätta publicera sig? Har vi inte hört alldeles väldigt nog av honom så det räcker och blir över?

Härom dagen mötte Patrik Sjöberg dessutom förre justitieministern Thomas Bodström i morgon-tv. Bodström är en trevlig kille, tycker jag. Han sa vad han måste, att man inte får hänga ut folk som Sjöberg har gjort. Och egentligen så får man ju inte det. Någon sorts konsekvens måste man väl ändå kunna kräva. Patrik Sjöberg hänger ju alla ut, konstaterade han. Och det är ju sant. Hur sjukt är inte det?! Här behövs en tydlig gränsdragning och en allmänt anständig skopa mänsklig hänsyn.

Patrik Sjöberg har svenska folket på sin sida. Det är jag övertygad om. Det finns lägen då civil olydnad måste till för att korrigeringar ska kunna ske. Ingen ska kunna smita undan ansvar för ett begånget våldsbrott - och i synnerhet inte sexuella övergrepp på barn - genom att helt enkelt bara vända ut preskriptionstiden. Det är för jävligt och ingenting annat. Tag bort preskriptionstiden!

Polisen ska inte heller kunna lägga ner våldtäktsutredningar hur som helst. Inte mindre än 13 per dag här i Sverige!!!
Som till exempel den som drabbade Angelica Wiktor.
Hon tog sitt liv för några dagar sedan!!!

För att hon - trots omfattande bevisning - kände sig misstrodd!
För att polisen - på hennes 30-års dag - helt enkelt lade ner utredningen.
Läs mer om henne här.

Bilden här intill togs för mindre än ett år sedan.
Ett halvår senare blev hon våldtagen i sitt eget hem.
Av någon som "fått en chans här i Sverige" som hon skrev.
Nu finns hon inte mer!
Det känns som att hon är mördad.

Hon offrades för att någon annan skulle få en chans i Sverige, som hon skrev. Jag förstår hennes känsla och tycker inte det är rätt. Hon fick betala priset.

Men det kan man förstås inte säga. Då blir man kallad rasist. Därför tigs också hennes självmord ihjäl. Allt för att han ska få den där chansen. Hur fel är inte det?! Den skyldige ska lagföras och straffas vare sig han är grön, skär eller blå. Det är det enda rätta.

Man tog bort preskriptionstiden på mord - sannolikt utan ädlare motiv än att man skulle slippa lämna ut handlingarna om mordet på Olof Palme. Men ändå, man tog bort preskriptionstiden.

Nu är det dags att ta bort preskriptionstiden för sexuella övergrepp. 
I synnerhet övergrepp på barn.
Något jävla civilkurage måste vi kunna kräva av rättsväsendet.

Och det här om att bli uthängd...

Vem som helst, 
kan när som helst, 
bli hur uthängd som helst, 
för precis vad som helst 
i sociala och andra medier. 
Det enda som behövs är en person tillräckligt sjuk för att dygnet runt, 
år ut och år in, orka ägna sig åt systematiskt hat och hejdlös smutskastning. 

Man kan inte göra något åt det.
Tro mig, jag har prövat ALLT inom lagens råmärken.
Det är bara att vänja sig.

Så varför i all världen ska just pedofiler skonas?


Jag tycker att Patrik Sjöberg är en hjälte som tar strid för våra allra minsta, de drabbade barnen. Och jag är helt säker på, att en majoritet av svenska folket håller med. Så jag säger som Patrik Sjöberg:
Tänk på barnen - gör civilkurage till lag!

Men låt oss för all del hoppas att den fd skolläraren, handbollstränaren och misstänkte pedofilen stämmer Patrik Sjöberg. Då hänger han ut sig själv. Det kan det vara värt.

onsdag 21 juni 2017

Jag kan bara hoppas att han har fel...

En granne gjorde mig uppmärksam på en debattartikel i Aftonbladet från 30 juni 2008 skriven av Anders Lugn. Den är oerhört välskriven - jag förstår att han är journalist vid sidan av den militära karriären - en fröjd att läsa och fortfarande lika aktuell.

Anders Lugn är dessutom bror till Kristina och uppväxt i ett hus strax här intill vilket inte gör saken sämre. Jag har inte sett honom sedan vi var barn. Så roligt att få ta del av hans erfarenheter.


Sveriges väg mot katastrof

Anders Lugn: 
Så kan ett fantastiskt land med många goda människor förstöras av inbördeskrig

I mitten av 80-talet arbetade jag som kapten i den internationella FN-styrkan i Libanon. Därefter var jag många gånger i detta underbara land, sönderslitet av så många inbördes strider.
Hur är det möjligt att ett så fantastiskt land med så många goda människor kan begå detta kollektiva självmord?
Jag kunde hitta sex förhållanden som skapade förutsättningar för den libanesiska undergången:

1. Svaga gemensamma nationella värderingar.

2. Svag nationell krigsmakt.

3. Svag nationell polismakt.

4. Extremt god tillgång till vapen.

5. Stor tillgång till droger – alkohol till kristna, hasch till muslimer.

6. Känsla av vanmakt i befolkningen: ”det är ingen idé att kämpa för ett bättre liv... fogdarna tar ändå det jag skrapar ihop”.

Hemma i Sverige inser jag sakta men obehaglig säkert att just dessa faktorer i stigande utsträckning gäller även oss.
En och annan i bekantskapskretsen har satt mellanmjölken i vrångstrupen när jag hävdat dessa teser, men låt oss granska dem sakligt:

1. Svaga nationella värderingar
Den som varit i Norge 17 maj, i USA 4 juli eller i Frankrike 14 juli vet hur en nationaldag firas och hur nationell identitet känns ända in i benmärgen. I Sverige lär vi ha nationaldag den 6 juni, men vi vet inte riktigt om det beror på att Gustav Vasa valdes till kung den dagen år 1523, eller om det handlar om antagandet av 1809 års författning.

Herbert Tingsten drev på 50-talet tesen att ideologierna är döda. Likt de flesta stora tänkare var han flera decennier före sin tid. Högerpartiet låtsas vara arbetarparti och kommunisterna låtsas vara demokrater.

Palme är skjuten och mördaren går fri. Hockeyspelarna har vi sålt till Nordamerika och fotbollslandslaget har checkat in på äldreomsorgen. Kvar att vara stolta över är mellanmjölken och Jonas Gardell, vilket inte ger upphov till väldigt många nationella orgasmer.


2. Svag nationell krigsmakt
Redan när jag var med i krigsmakten i ett riktigt krig 1985 var krigsmakten på dekis. Vi hade två vakthundar – Zoltan och Immer hette de och de var båda blinda – för ytterligare skydd hade vi kulsprutepistoler konstruerade 1945. När vi skulle göra någonting farligt fick vi ringa den finska bataljonen för att få skjuts i deras pansarvagnar som passande nog hette Sisu.

Sedan dess har det bara blivit ynkligare.

Sten Tolgfors är så vitt jag vet en väldigt bra och kompetent person. Men att utse en vapenvägrare till försvarsminister skickar tydliga signaler till omvärlden om att vi inte har för avsikt att försvara vårt land med vapenmakt.

Det svenska försvaret läggs ner samtidigt som Ryssland upprustar, både militärt och ekonomiskt, genom att använda sina naturresurser i utpressningssyfte.

Fredrik Reinfeldts ambition är kanske att nedrusta Sverige så svårartat att vi måste gå med i Nato och därmed bli en lydstat på riktigt till USA, eller också är målet helt enkelt att fienden ska skratta ihjäl sig. Jag tror mest på den senare strategin.


3. Svag nationell polismakt
Sverige har tusentals kompetenta och ambitiösa poliser. Men de saknar organisation och ledning. De tvingas prioritera fotbollsmatcher och politiska möten, medan Svensson måste säkra sitt skydd genom grannsamverkan, privata vaktbolag och egna knytnävar.

4. Extrem god tillgång till vapen
Vi i Sverige ondgör oss gärna över den liberala vapenlagstiftningen i USA. Men faktum är att det är lättare att komma över ett legalt vapen i Nybro än i New York.

Här i Sverige går du en kvällskurs på ABF och tar jägarexamen. Sedan får du köpa sex gevär i militär prickskytteklass. Dessutom halvmantlad ammunition som skapar sådan skada att den enligt krigets lagar inte får användas mot människor.


5. Stor tillgång till droger
Gå ut på stan fredag kväll och be att få handla. Du kommer att bli förvånad. Det är inte speciellt dyrt heller...


6. Känsla av vanmakt i befolkningen
Här har vi den största utmaningen. Klyftorna i Sverige ökar. De rika blir rikare och de fattigare blir fattigare. Inte ens medelklassungdomar kan i dag komma in på bostadsmarknaden i våra stora städer.
Ska vi göra något, eller nöja oss med att bli offer?

FAKTA
Det sönderslitna Libanon på 1980-talet – och Sverige på 2000-talet. Kontrasterna kunde inte vara större – eller?

Före detta FN-officeren Anders Lugn listar sex oroande tecken i Libanon som kan skönjas också i vårt till synes trygga mellanmjölksland, med nedlagt försvar och falnande minnen av ett fotbollslandslag.

Skämt åsido: Ska vi göra något?

Anders Lugn


55+, Hongkong, Shanghai och Stockholm, tidigare FN-officer. Journalist och rådgivare i kommunikation och ledarskap.

tisdag 20 juni 2017

Hasse i hönsgården...


Tack Hasse!


Otack är världens lön...

Först fick vi läsa att pedofildömde Tito Beltran planerar hämnas på Sverige och alla dem som vittnade mot honom 2008.

Expressen

Tito Beltrán planerar sin hämnd utomlands

Den våldtäktsdömde operasångaren Tito Beltrán lämnade Sverige när han släpptes ur fängelset.
Nu förbereder han en resningsansökan till Högsta domstolen.
Samtidigt berättar artisten om sitt liv i Chile, där han har bildat en ny familj.
– Jag kommer att slåss tills jag dör för att bevisa min oskuld, säger han.
Läs hela artikeln här.

Och i dag får vi veta att han bråkar med ex-frun


Han dömdes för våldtäkt 2008 – och flydde Sverige.
I dag lever Tito Beltrán ett jetsetliv i Sydamerika, där han skaffat ny familj.
Nu slår exfrun Jenny tillbaka mot sångarens uppgifter.


Han var en av Sveriges mest kända sångare när han dömdes för våldtäkt, sexuellt utnyttjande av minderårig samt övergrepp i rättssak. För sina brott avtjänade Tito Beltrán, 51, två år i fängelse – sedan flydde han Sverige.
Läs hela artikeln här.

Idag bor han i Chile där han enligt egen utsago lever jetset-liv och har stora framgångar i den karriär som för Svensk del dog med pedofil- och våldtäktsdomen.


Som hon ställde upp på sin man, den där Jenny...

Det var ju helt otroligt. 
Hon slogs vid hans sida i rättegångarna. Hon väntade medan han satt på kåken. Och hon planerade för hans frikännande långt efter att han hade lämnat landet. Jag vet det, för jag var tillfrågad om jag ville skriva om det. Man kan tycka vad man vill om en del av hennes aktiviteter men hon kämpade som få. Det kan ingen ta ifrån henne.
Och vad hade hon för det? Ingenting förstås.

För vad gjorde han? 
Jo, han skaffade sig en ny familj - för vilken gång i ordningen? - och har fått flera barn. 
I stället för att ta hand om dem han redan har.
Det är till och med oklart om han har betalat underhåll till de barn han lämnade, då Jenny har tvingats vända sig till chilenska myndigheter för att få underhåll till barnet.
Och nu har han dessutom tänkt plocka henne på pengar. 

Kan det bli fulare? Jag tycker inte det. 
Han är verkligen en skitstövel!

Se också: Titos svek

måndag 19 juni 2017

Vem tar ansvar för att Angelica tog sitt liv...?!

Vi kände inte varandra särskilt väl. Under en tid för många år sedan hade vi kontakt för att hon var tillsammans med en kompis. 

Sedan dess är vi vänner på facebook. 

För 14 minuter sedan skrev hennes vän Marie följande på hennes tidslinje:

För några månader sedan tog sig ett par jävla svin in hos en vän och våldtog henne brutalt.
Förövarna släpptes pga bristande bevis (?)


Tiden efter den brutala våldtäkten har den ena av männen förföljt henne på olika sätt vilket min vän anmälde flera ggr. 


Polisen gjorde absolut INGENTING.
I lördags tog hon sitt liv.

Detta skrev hon i lördags kväll.


"Våldtäktsoffer!
Ni som inte vill höra -låt bli att läsa!
Han som våldtog mig har fått en chans här i Sverige. 
Han bor i närheten av mig och en kompis till honom var med den kvällen. Allt skedde i mitt eget hem, det ringde på dörren sent på kvällen och jag trodde något hänt min granne som är allvarligt sjuk i cancer men nej... jag blev indragen i sovrummet där han höll fast mig och våldtog mig medan hans kompis stod i hallen. 

Trots anmälan, förhör, rättsmedicinsk undersökning där de fann blåmärken/skador till följd av våldtäkten, gynundersökning som bevisar samma sak, tekniker som funnit bevis i mitt hem m.m så fick jag ändå ett telefonsamtal från polisen på min 30-årsdag att han går fri i brist på bevisning... 😭 

Och, den andra mannen förföljer mig sen den dagen, han söker upp mig både via nätet i olika namn och förföljer mig personligen. Vad gör polisen? -INGET!!"

Fina kämpande Angelica Wiktor jag förstår att du inte orkade mer. Ingen ska behöva gå igenom det du gjorde. Vårt rättssystem har havererat sen länge men jag vet att karma gör sitt.
Vi ses igen 


I kommentarsfältet skrev hon samma dag:

- Det är så oerhört många tjejer/kvinnor som drabbas. Tyvärr är det lite som -"välkomna att ta för er av våra kvinnor i Sverige" -du går fri ändå. 😭😡

Och om rättssystemet:
- Nej, offren får skulden av vad förrövarna skapar! 😡
- Åh nej, förrövarna går lösa utan minsta straff 😡😭

Om kvinnors rätt till trygghet:

- Tydligen inte, vi ska bara finnas där när männen vill -sen skiter rättsväsendets i vilket!

Om att hon har anmält stalkern också:
- Oja, även han är anmäld men polisen gör inget 😭😡

Om att hon samlat och presenterat bevis i tre anmälningar men inte blivit trodd:
- det har jag gjort men inget händer 😭 Och när nu de närmaste tvivlar så ger jag fan snart upp på riktigt!

Och så gjorde hon det! Hon tog sitt liv!

Angelica fyllde 30 år den 13 mars 2017 
Hon bodde i småländska Vittaryd, Ljungby kommun, 
vars polismyndighet tillsammans med gärningsmannen alltså bär ansvar för det som hänt. 

Jag vet inte vad ni känner men jag känner ett inre jävla raseri. 
Måtte fan ta dessa jävla våldtäktsmän!
Och måtte polisen i Vittaryd skämmas ögonen ur sig!


Vila i frid Angelica!


Läs också:

Anmälningar om våldtäkter och våldtäktsförsök har ökat med 16 procent under årets fem första månader, till 2 224 anmälningar per den sista maj. Det framgår av siffror som SvD begärt ut från Polisen.

Vad är det för fel på somliga män?!
Och på samhället som låter dem hållas!

fredag 16 juni 2017

Kan det bli finare...?

Nu är det omkring 30 grader varmt i Nerja. Katten Kanin myser med Alfred i pation där skuggan finns. Kan det bli mysigare? Tror inte det. Det börjar verka kärlek, banne mej...


Hasse i hönsgården...

Tack Hasse!

torsdag 15 juni 2017

Det skulle inte förvåna mig om hon får upprättelse en dag...

Jag hade anledning att googla på det gamla Södertäljefallet och råkade få upp en debattartikel skriven  på av flickan själv den 16 december 2002.
DN Debatt: 

Incestoffer till hårt angrepp mot Jan Guillous häxjakt

Så lyder rubriken

Med anledning av alla de förtalstexter som florerar på nätet om Södertäljeflickan och hennes fostermamma Birgitta Almo som skrev boken "Vem vågar tro på ett barn" är det ju lysande att få tillgång till hennes egen berättelse.

När folk snackar för mycket skit om någon, så blir åtminstone jag väldigt misstänksam. Då är jag öppen för nya förklaringar och intresserad av att få veta hur saker och ting verkligen förhåller sig.

Just så är det med Södertäljeflickan. Det är ständigt starka krafter i gång - inte minst här i bloggvärlden - för att just hon ska tillintetgöras och tystas. Det kan egentligen inte vara mer skumt.  

Det skulle faktiskt inte förvåna mig ett dugg, om just Södertäljeflickan en dag får upprättelse en dag. Jag skulle inte vilja vara i lobbyisternas spår då. Det är ju det de är, de som ljuger...


Södertäljeflickan: 

"Du raljerar om min tragedi"

Lögnaktig och uppenbart galen kallar Jan Guillou i sin bok "Häxornas försvarare" en flicka som i början av 90-talet utsattes för grovt sexuellt utnyttjande av en anhörig. 

Det så kallade Södertäljefallet fick stor uppmärksamhet för flickans berättelser om organiserade övergrepp även mot andra barn. Detta kunde aldrig styrkas, men flickans minnen finns kvar. 

Jan Guillou river upp gamla sår genom ogrundade och vilseledande påståenden, skriver hon, i dag en ung kvinna som lever under skyddad identitet och därför får vara anonym.


DEN INTRESSERADE KUNDE häromveckan läsa hur Jan Guillou i medierna framställdes som en sanningens riddare genom sin nyutkomna bok "Häxornas försvarare - ett historiskt reportage". Han utger sig för att, som seriös journalist, skriva ett historiskt reportage om dåtidens och nutidens häxprocesser. Med de senare avses barns vittnesberättelser om hur de utsatts för sexuella övergrepp, något som ibland lett till rättegångar och fällande domar.

Guillou tar upp fyra medialt mycket uppmärksammade nutida fall. Ett av dessa fall, det så kallade Södertäljefallet, handlar om mig. Jag råkar med andra ord vara mycket väl insatt i ärendet och vågar följaktligen påstå att Guillou inte har granskat sina källor särskilt noggrant och att han är mycket slarvig i sitt återgivande.

Utan hänsyn till det faktiska historiska tidsglappet liksom skillnaden i företeelser, blandar Guillou det ena med det andra. Inom modern vetenskap är det vedertaget att ange kriterier för sitt urval, sitt syfte och sin metod, varför och hur man väljer att tillämpa en företeelse på en annan. Det gör inte Guillou och resultatet blir förödande.

SÖDERTÄLJEFALLET FICK stor uppmärksamhet i medierna i början av 90-talet. Efter flera rättegångar under två års tid, dömdes en anhörig till fem års fängelse för grovt sexuellt utnyttjande av underårig, det vill säga av mig. Det fanns klar teknisk bevisning, ett rättsintyg om skador, som kunde stödja den delen av min berättelse.

Men jag hade också berättat om mina plågsamma minnesbilder av hur även andra personer, i grupp eller enskilt, utsatt mig och andra barn för så grova övergrepp att barn ibland inte överlevt. Här fanns i stort sett bara ett barns - mina - minnesbilder. Det skapade osäkerhet om tillförlitligheten och bevisningen ansågs inte tillräcklig för fällande dom. Detta har jag lärt mig att leva med.

Det har under årens lopp funnits ett antal personer som av diverse skäl haft intresse av att ta upp Södertäljefallet. Trots både grovt felaktiga och kränkande skriverier har jag hittills inte velat ägna min tid åt detta. Jag anser att den drygt två år långa och mycket plågsamma rättsliga processen är ett avslutat kapitel och hade hoppats att det så skulle få förbli. Men Jan Guillou river i sin bok upp gamla sår och åstadkommer plågsamma konsekvenser i mitt vardagsliv genom sina ogrundade och vilseledande påståenden. Jag har därför inget annat val än att bemöta den förvrängda bild av fallet som han presenterar i sin bok.

I arrogant ton, som om det vore en självklarhet, hävdar han att jag är "lögnaktig" och "en uppenbart galen människa" och att fängelsedomen därför var felaktig.

Guillou, skicklig på retorik, plockar ut fragment av fakta ur sitt sammanhang, förenklar och generaliserar, blandar dem med överdrifter, ironiserar, mystifierar och förvränger och får då fallet att framstå som än mer osannolikt.

Guillou har rätt när han skriver om hur kvällstidningarna i sin rapportering talade om massgravar och skändade lik efter ett trettiotal barn. Men mig veterligt är det inte någon som har berättat om massgravar i detta fall - jag har i alla fall inte gjort det! Mediernas överdrifter ger, som bekant, större tidningsupplagor än den krassa verkligheten.

JAG HADE BLAND ANNAT minnen av att övergreppen riktats mot utländska barn. Och att mina minnen inte kunde knytas till barn som försvunnit i Sverige väckte förstås tvivel. Men den som läser tidningarna vet att människosmuggling och organiserad sexhandel över nationsgränserna med barn och ungdomar är en del av vår europeiska verklighet.

Guillou plockar endast ut vissa delar som han anser skulle kunna styrka hans teser, genom att polisen inte lyckats hitta tillräckliga bevis. Men det har funnits andra indikationer. Hade Guillou haft tillgång till polisens egna utredningsanteckningar, hade han till exempel kunnat läsa om hur polisen konstaterat att märken efter att någon grävt av grästorvor fanns på en plats som jag pekat ut samt att man funnit en del av en trasig plastsäck intill.

Ett annat exempel kan vara polisens egen beskrivning av en sekvens från ett filmbeslag i samband med förundersökningen: "minderårig eller eventuellt utvecklingsstörd flicka som binds, hotas med kniv, piskas och tvingas till oralsex. Man som för in halva underarmen i slidan på flickan". Dessa uppgifter med flera har inte kommit fram i medierapporteringen.

GUILLOU LÅTER PÅSKINA att polismyndigheten lade ner ett så intensivt arbete på fallet, tvärs emot sin egen övertygelse om uppgifternas trovärdighet. Varför utredde man då? Ur förundersökningsprotokoll framgår att polisen inte alls var oinformerad om den typ av brott som jag beskrivit. Tvärtom. De hade fått in ett flertal liknande uppgifter, från och om andra svenska och utländska barn, oberoende av varandra. Det tycktes bland annat just handla om handel med utländska barn som smugglats in, utsatts för övervåld och i vissa fall avlidit.

I mitt vittnesmål hade jag pekat ut några personer som tidigare dömts respektive misstänkts för sexuella övergrepp mot barn, liksom en senare omskriven porrklubb och en filmstudio i centrala Stockholm. Det fanns alltså stor anledning för polisen att ta mina uppgifter på allvar.

Guillou kritiserar den journalistik som utgår från ogrundade uppgifter och hörsägen och på så sätt ger en förvrängd bild av verkligheten. Men det är uppenbart att det är just denna metod han själv använder här.

Guillou beskriver detta fall som om det skulle handla om "historier om djävulssekter". Det är en beskrivning som inte kommer från mig. Genom sina överdrifter skapar Guillou en förvrängd bild av barnsexhandel och får sexuella övergrepp att framstå som en mystisk osanning. Om Guillous resonemang får stöd kan det "legitimera" verksamheten. Eftersom den inte kan finnas behöver den inte bekämpas.

Men vem kan förneka Dutrouxfallet som har skakat Belgien sedan 1996 då fem flickor återfanns döda efter fångenskap, vanvård och sexuellt utnyttjande? Två flickor räddades och i samband med fallet avslöjades sexuell handel med barn samt barnporrfilmer. Vem kan påstå att fall som Huddingehärvan, "Örebropedofilen"eller så kallad trafficking inte existerar? Vem kan förneka att det finns en verklighet bakom begrepp som sadism, psykopati och pedofili?

Guillou ger sig också raljerande ut på beteendevetenskapens och psykiatrins område genom att anföra: ". . . den flicka vars uppgifter fällt båda föräldrarna, visat sig kapabel till fullständig galenskap . . ." Och "om hovrätten trott på en uppenbart galen människa borde ju båda föräldrarna frikännas . . . eftersom hans dotter visat sig lögnaktig".

Min stilla undran är: Var går gränsen för förtal?

OM MAN HAR FÖR AVSIKT att skildra faktiska omständigheter är även berättelsens kronologi av stor betydelse. Bland annat hånar Guillou mig och menar att jag inte vid första kontakten med polisen berättade om de organiserade övergreppen utan att de skulle ha varit en efterhandskonstruktion. Så var det inte. Jag berättade, om än i början ibland antydningsvis och ibland utan att de som lyssnade orkade ta in det.

Mina minnen trängde sig obönhörligt fram sedan jag äntligen sluppit mina förövare och försiktigt började kunna lita på vuxna.

Minnesbilder styr man inte över. De kommer upp när man minst anar det, ofta hemma, mitt i natten under vånda och skräck. Mina mest fasansfulla minnen berättade jag om redan på försommaren 1992, hemma och hos min terapeut, och även för polis och åklagare, som bad mig "lagra", det vill säga inte berätta mer på grund av pågående rättsprocess.

Min berättelse skapade ångest och oro även hos professionella. Få förstod hur man skulle bemöta och handskas med dessa hemska, osannolika minnesbilder. "Du måste nog mena så här i stället?!" var en vanlig reaktion. Erfarenhet av den typen av berättelser saknades, varför amerikanska terapeuter, vana att behandla barn med liknande upplevelser, konsulterades på hösten 1992 i samband med en vanlig terapitimme.

Guillou skriver: "efter att hon berättat sanningen inför hovrätten har hon . . . utsatts för en amerikansk terapeut som lärt henne hur det gick till med djävulsdyrkare i USA . . ." Detta är inte sant. Jag har alltså berättat om mina upplevelser långt tidigare och några djävulsdyrkare har aldrig nämnts i sammanhanget

Delar av Guillous bok vidmakthåller felaktigheter som får negativa konsekvenser för de individer han skriver om. Min främsta kritik är att han tar sig friheten att föraktfullt raljera över en mänsklig tragedi, som de berörda kämpar för att lägga bakom sig för att nå ett drägligt liv.

Guillou har dock sina poänger när han kritiserar domstolar, polis och medier för deras bristfälliga hantering av utsatta barns berättelser. Samhället tillåter inte sexuella övergrepp mot barn i någon form, men har i dag små medel att förhindra det. I stället riskerar berättande barn att utsättas för plågsamma rättegångar och mediernas många gånger förvrängda uppmärksamhet, som i mitt fall till och med har upplevts som än större kränkning än själva brottet.

ÄVEN VICE RIKSÅKLAGAREN Catharina Bergqvist Levin har nyligen erkänt att samhället i dag inte klarar av att hantera sexuella övergrepp mot barn rättsligt. Hon pekar på samhällets vanmakt vad gäller möjligheter till åtal och fler fällande domar. Den juridiska verkligheten har helt andra kriterier än den rent fysiska, vilket är ofrånkomligt.

Jag vill bidra till att den organiserade barnsexhandeln definieras som den egentligen är: Gränsöverskridande och gränslösa vuxna människor som i egna och kommersiella syften tar sig rätten att använda barn.

Jan Guillou, om du verkligen är den sanningssökande journalist du utger dig för att vara, borde du då inte, i dina strävanden efter sanning, ta dig tid att söka och belysa fler perspektiv på verkligheten än ditt eget?

Du läsare, var kritiskt medveten om ordets makt och varje individs samhällsansvar. De ord och definitioner du använder skapar andra människors verklighet. Vilken verklighet vill du vara med att skapa?

Södertäljeflickan

onsdag 14 juni 2017

Vissa dagar är bättre än andra...

Heja regeringen!!!

Regeringskansliet:


Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten

Ansvarig: Justitiedepartementet, Regeringen

Den tekniska utvecklingen och framväxten av internet har inneburit positiva förändringar för yttrandefriheten och den demokratiska debatten. Utvecklingen har emellertid också medfört att hot och andra former av kränkningar av den personliga integriteten har tagit nya former. För att anpassa det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten till teknik- och samhällsutvecklingen föreslår regeringen att skyddet stärks och moderniseras.

Ladda ner pdf:

Regeringen föreslår att ett nytt gradindelat brott införs i brottsbalken, olaga integritetsintrång. Regleringen straffbelägger intrång i någons annans privatliv genom spridning av vissa slag av bilder eller andra uppgifter, om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör. Om gärningen med hänsyn till bildens eller uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen var ägnad att medföra mycket allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör, döms för grovt olaga integritetsintrång. Straffet för olaga integritetsintrång föreslås vara böter eller fängelse i högst två år och för grovt olaga integritetsintrång fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Undantag från straffansvar ska gälla om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter var försvarlig.

Det föreslås vidare att straffbestämmelserna om olaga hot, ofredande och förolämpning förtydligas och moderniseras. För olaga hot och ofredande föreslås även vissa utvidgningar av det straffbara området. Dessutom justeras de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett förtalsbrott är grovt, så att det tydliggörs att även sättet för spridningen särskilt ska beaktas vid den bedömningen.

Olaga hot och förolämpning är även straffbara som tryck- och yttrandefrihetsbrott. För att anpassa brottsbeskrivningarna i tryckfrihetsförordningens brottskatalog språkligt och innehållsmässigt till de ändringar som föreslås i dessa straffbestämmelser i brottsbalken, föreslås att motsvarande ändringar ska genomföras i tryckfrihetsförordningen. Genom den hänvisning som görs i yttrandefrihetsgrundlagen till tryckfrihetsförordningen kommer ändringarna även att få genomslag på yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde.

Vidare föreslår regeringen att skyldigheten för den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla att ta bort vissa meddelanden från tjänsten utvidgas till att gälla även meddelanden vars innehåll uppenbart är sådant som avses i bestämmelserna om olaga hot och olaga integritetsintrång.

Slutligen föreslås att rätten till brottsskadeersättning för kränkning utvidgas till att omfatta även ersättning för den skada det innebär att någon allvarligt kränker någon annan genom grovt förtal.

Lagändringarna i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken som avser olaga hot och förolämpning föreslås träda i kraft den 1 januari 2019. I övrigt föreslås lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2018.




Pressmeddelande:

Regeringen stärker skyddet mot näthat

I en lagrådsremiss föreslår regeringen att skyddet mot hot och kränkningar stärks och moderniseras. Bland annat införs ett nytt brott som gör det straffbart att sprida vissa integritetskänsliga bilder och uppgifter.

– Dagens lagstiftning ger inte tillräckligt skydd mot hot och kränkningar som kan drabba alla men där kvinnor är särskilt utsatta. Nu stärker regeringen skyddet mot näthat för att värna varje människas rätt till personlig integritet, säger justitieminister Morgan Johansson.

Teknik- och samhällsutvecklingen har medfört att hot och andra former av kränkningar av den personliga integriteten har antagit nya former, särskilt via Internet och på sociala medier. I lagrådsremissen lämnas flera förslag för att uppdatera och stärka skyddet för den personliga integriteten. Regeringen föreslår bland annat att:

  • Det införs ett nytt brott – olaga integritetsintrång – som gör det olagligt att göra intrång i någon annans privatliv genom att sprida integritetskänsliga bilder och uppgifter, såsom hämndporr, nakenbilder och andra kränkande uppgifter. Straffet blir böter eller fängelse upp till två år och för grovt brott fängelse i mellan sex månader och fyra år.
  • Straffbestämmelserna om olaga hot, ofredande, grovt förtal och förolämpning förtydligas och moderniseras. Bestämmelsen om olaga hot utvidgas även så att det blir straffbart att hota med fler typer av brottsliga gärningar, till exempel hot om att sprida nakenbilder på någon annan.
  • Den som tillhandahåller en interaktiv tjänst på internet, till exempel vissa sociala medier, ska vara skyldig att ta bort meddelanden som uppenbart utgör olaga hot eller olaga integritetsintrång.
  • Rätten till brottsskadeersättning utvidgas till att gälla även kränkningar som sker genom grovt förtal.
Huvuddelen av förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2018.

Se också lagrådsremissen:


Kanon!

Blir vi lurade eller blir vi lurade...

Svt Nyheter:
Rapport visar: 
Hundratals terrorresenärer fick bidrag från svenska staten



Foto: TT och SVT

Personer som planerar terrorresor lämnar allt färre spår efter sig, det gör det svårt att förutse vem som planerar en resa. Dessutom visar en ny rapport att bidragsfusket är stort bland resenärerna.


Utmärkande för de svenska resenärerna är att nästan alla 300 individer som rapporten tittat på uppburit någon form av statliga bidrag och att det förekommer att man har personer i Sverige som hanterar post och annat för att ge sken av att personen fortfarande befinner sig i Sverige.

Det visar en ny rapport som gjorts av Försvarshögskolan på uppdrag av Finansinspektionen.

– Det var inte förvånande, vi har sett samma mönster i andra länder. Mest förvånande var att nästan alla hade det i någon form. Men det handlar om att uppföljning måste fungera bättre. Problemet är att det finns för liten uppföljning, säger Magnus Ranstorp, terrorforskare och en av dem som skrivit rapporten.

Rapporten från Försvarshögskolan omfattar de omkring 300 individer som 2013–2016 rest till Syrien och Irak för att delta i strider, till exempel för Islamiska staten.
Många tar lån från CSN

Vanligast är bidrag som kommer från Försäkringskassan så som bostadsbidrag, barnbidrag, studielån, underhållsstöd och föräldrapenning. Det är också vanligt att personer som befinner sig i Sverige får bidrag som de därefter skickar ner till de personer som befinner sig i konfliktområdet.

Även om personerna blir återbetalningsskyldiga vid felaktiga utbetalningar är utsikterna små att lyckas kräva tillbaka pengarna eftersom de lämnat Sverige.

– Det är inga stora pengar, de blir inte rika på det, men det kan räcka långt i en konfliktszon, säger Magnus Ranstorp.

I rapporten har myndigheterna också sett att många av dem som ska resa ner ansöker om studielån för utlandsstudier. Pengarna betalas då ut i en stor klumpsumma, vilket gjort just lån för utlandstudier attraktivt. Polismyndigheten bedömer att en betydande del av terrorresenärerna har tagit studielån.
”Fullkomligt oacceptabelt”

Gymnasie- och kunskapsminister Anna Ekström (S) reagerar starkt på uppgifterna om att pengar från CSN finansierar terrorresor.

– Det är förstås fullkomligt oacceptabelt. Inga statliga medel ska användas till något som är i närheten av terrorism. Vi tar tag i det här omedelbart. Vi förbereder redan nu att gå till riksdagen och säkerställa att regeringen får möjlighet att se till att man inte kan betala ut så stora summor samtidigt, säger Anna Ekström (S).

I dag betalas lån för utlandstudier ut i en klumpsumma. Men Anna Ekström (S) anser att utbetalningarna av studiemedel nu måste göras i mindre summor.

– Så att de i så liten utsträckning som möjligt kan användas till felaktigheter. Och jag kan inte tänka mig något annat än att Riksdagen tycker att det här är ett bra förslag, säger hon.
Svårare att se spår

Det har länge varit känt att personer som planerar att resa ner till Syrien och Irak för att ansluta sig till terrorgrupper lämnar finansiella spår efter sig. Men enligt myndigheterna har det blivit betydligt svårare att se varningssignalerna.

En trolig förklaring till att det blivit allt svårare att hitta spår efter den som planerar en terrorresa är att personerna blivit betydligt mer medvetna om de spår som olika aktiviteter lämnar.

Bilköp, sms-lån och maximerade krediter är fortfarande vanliga, men personerna som planerar resorna är betydligt mer försiktiga. Bland annat tar man betydligt kortare tid på sig att förbereda, för att minska risken för upptäckt.

Det har också blivit allmänt känt att myndigheter aktivt jobbar för att motverka resor.

En annan typ av ekonomisk brottslighet som nu kartlagts bland terrorresenärer är momsbrott. Flera företag har används för att sälja mobiltelefoner och med hjälp av mellanhänder har pengar flyttats mellan olika företag för att undanhålla skatt.

Brottsligheten har varit omfattande och lett till att tiotals miljoner har undanhållits staten.

– En av våra slutsatser är att myndigheter i Sverige måste bli bättre på att samverka och skaffa sig en gemensam bild, säger Magnus Ranstorp.
RELATERAT
Snabblån och bilköp kan förutspå terrorresor
Så samlar terrorister in pengar via crowdfunding

tisdag 13 juni 2017

Ramona Fransson efterlyser mina artiklar om Sara Mohammad som hon tycker bör ligga på nätet...

Här är de!
Otroligt fin bild på Sara som Pelle Arvidsson har tagit.

Klicka på bilderna så förstoras de förhoppningsvis



Året Runt  28/2012





Allas Veckotidning nr 4/2011

Av vilken anledning ska just pedofiler skyddas och slippa stå för sina illdåd?

Expressen

Pedofilmisstänkt höll sig undan – går fri

Publicerad 12 jun 2017 kl 05.34


Polisen vädjade om hjälp och tips för att kunna gripa en pedofilmisstänkt idrottstränare, men tiden rann ut vid midnatt – och fallet preskriberades.
Men det var en kamp mot klockan.
I sista stund, före tolvslaget, kom det in ny högintressant information.


– Vi genomförde ett par husrannsakningar i Stockholm under söndagskvällen, säger Jari Kalliorinne, stationsbefäl vid Södertörnspolisen, till Expressen.

Sexbrottsåtalet mot mannen preskriberades vid midnatt mellan söndagen och måndagen – och polisen förde en intensiv kamp mot klockan. I sista stund, några timmar före midnatt, kom det in ny, mer exakt information, om var mannen kunde hålla sig gömd. De enheter som arbetade aktivt med fallet kommenderades då till adresser i centrala Stockholm.

– Vi har haft flera som aktivt har letat fram till midnatt, säger Jari Kalliorinne. Vi genomförde till och med ett par husrannsakningar.
I vilka områden?
– Det var i centrala Stockholm.
...

Flickan i kris – har tappat tron på rättsväsendet

Målsägandebiträdet, advokat Susanna Cleve, berättade under söndagen att hennes klient upplever en kris. Hon menar att flickan inte kan få upprättelse så länge polisen går bet med att gripa mannen:

– Hon ångrar att hon gjorde en polisanmälan. Hon har tappat allt förtroende för rättssystemet, säger Susanna Cleve till TT.
Advokaten har sedan berättat att mannen, som inte längre riskerar fängelsestraff och skadestånd, kan söka nya lärarjobb.
– Att han redan till hösten kan söka jobb på skolor skrämmer mig, har en en nära vän till flickan tidigare sagt.

Läst hela artikeln här. 

Läs också:


Gärningsmannen klarar sig alltså genom att helt enkelt hålla sig undan. Det är för jävligt, milt sagt. Detta måste ändras.

Man hänger ut misstänkta bedragare och misstänkta terrorister i parti och minut. Men när misstänkta pedofiler håller sig undan rättvisan ska det hyschas värre och Patrik Sjöberg ses som en säkerhetsrisk i intervjuer. Han verkar vara den ende i sammanhanget som visar upp någon slags civilkurage när samhället sviker den drabbade värnlösa flickan.

Tag bort möjligheten till preskription för sexuella övergrepp. Den som har förgripit sig på en människa ska för alltid vara jagad. Det finns inga som helst ursäkter för den sortens brott.

Så otroligt fånigt...

Expressen:


Mandelmann vill sluta efter hot om böter


Publicerad 13 jun 2017 kl 10.02

Efter TV4-succén "Mandelmanns gård" väntar paret Mandelmann fler besökare till sin gårdsbutik än någonsin.
Men nu hotas paret med böter av myndigheterna för hur de döper sina produkter - och vill hellre sluta sälja än byta namn.

– Vi vill göra saker med kärlek och hjärta, inte bara produkter, säger Marie Mandelmann till Hänt.se.

Gustav och Marie Mandelmanns succé i TV4 under våren gör att fler besökare än någonsin är nyfikna på att besöka deras gård, och handla i parets gårdsbutik.

Men de som handlar kommer snart ha få produkter att välja mellan. Eftersom paret döper sina varor till saker som "Lyckomarmelad", hotas de nu med böter från myndigheterna. Efter en undersökning som livsmedelsverket gjorde i butiken i höstas framkom att flera av parets hemgjorde produkter är felaktigt döpta - lycka kan inte vara en ingrediens i marmelad, så därför får parets marmelad inte heta så.

– För oss är det viktigt att vara personliga och får vi inte vara det det så får det vara. Vi vill göra saker med kärlek och hjärta, inte bara produkter, säger Marie Mandelmann till Hänt.se.

Marie Mandelmann: 
Vi slutar hellre sälja marmelad än byter namn

Paret vill inte vika sig för hoten om böter och byta namn - utan väljer hellre att sluta sälja varorna överhuvudtaget.

Marie Mandelmann menar att de hårda reglerna slår tillbaka mot lokalsamhället, då färre kan jobba på deras gård om de inte säljer "Lyckomarmelad".

– Det blir väl så att vi får sluta med marmelader och så får vi dra in en tjänst här. Så det slår ju tillbaka. Det blir mindre skattepengar in till kommunen, säger Marie Mandelmann til Hänt.se.

Se också:
Mandelmanns hotas av böter som du hittar här.
Paret Mandelmann slår tillbaka mot kritiken som du hittar här.

söndag 11 juni 2017

I vissa fall bör man kontakta arbetsgivaren!


Om du ser någon som exempelvis bär sig illa åt genom att exempelvis: 

1) bedriva hat- och förtalssidor på nätet eller

2) skriva lögnaktiga förtalsartiklar i oseriösa nätblaskor 

så bör du ta ditt ansvar genom att anmäla det till huvudarbetsgivaren. 


Bisysslorna du inte får ha

Har du ett extraknäck vid sidan av jobbet, eller kanske en hobby som tar mycket tid? Se upp så att du inte bryter mot reglerna om bisysslor. Även sådant som du inte tjänar pengar på kan vara förbjudet.

Du stänger av datorn, loggar ut, släcker lampan. Fritiden kan börja. Men väggarna mellan jobb och fritid är inte alltid helt täta: chefen kan faktiskt ha åsikter om vad du ägnar dig åt också efter att arbetsdagen tagit slut. Anledningen är:

Reglerna om otillåtna bisysslor.

I de flesta kollektivavtal och ibland också i enskilda anställningsavtal finns den anställdes ansvar gentemot arbetsgivaren fastställt. Men en del regler gäller även om de inte är uttalade. Du får inte ha en bisyssla som strider mot kravet på lojalitet gentemot jobbet. Det kan till exempel vara opassande att arbeta för en konkurrent – eller att ha ett extraknäck som riskerar att påverka din handläggning av ett ärende. Om du jobbar statligt är bestämmelserna särskilt omfattande.

Lag reglerar bisyssla

Vilka extraknäck och bisysslor som är förenliga med ett jobb inom staten regleras i lagen om offentlig anställning, loa. Syftet med bestämmelserna uttrycks i lagens förarbeten: "Den offentliga förvaltningen är en grundsten i det svenska demokratiska samhället." Myndigheternas rykte ska vara obefläckat – ingen ska tvivla på att arbetet som uträttas är opartiskt. Förtroendet från medborgarna behöver vara stort. Du som anställd ska aldrig riskera att handla i eget intresse – eller att påverkas av någon annan, som får inflytande över dina beslut.

Som bisyssla räknas i princip allt som du ägnar dig åt vid sidan av din anställning – oavsett om den verksamheten ger dig några inkomster. Det kan handla om engagemang i en förening, ett extraknäck, och i vissa fall till och med ett förtroendeuppdrag.

I förebyggande syfte ska du därför alltid i förväg anmäla en bisyssla till arbetsgivaren. Du kan då undvika att senare anklagas för att vara illojal mot verksamheten.

Det finns flera olika förhållanden som kan göra en bisyssla olämplig, eller rent av förbjuden. Det får till exempel inte finnas någon risk för att den skadar förtroendet för dig eller din arbetsplats, den får inte hindra ditt arbete eller konkurrera med myndighetens verksamhet. Bisysslan får inte heller riskera att försätta dig i en jävsituation.

I lagen om offentlig anställning regleras också vem som bär ansvaret för att det inte sker några övertramp.
Arbetsgivaren är skyldig att informera sina anställda om vilka förhållanden som kan göra en bisyssla otillåten – många myndigheter har därför infört rutiner för att informera nyanställda om reglerna.
Arbetstagaren är å sin sida skyldig att på arbetsgivarens begäran lämna de uppgifter som krävs för att bedöma om bisysslan är tillåten.
Domare och chefer för myndigheter som lyder direkt under regeringen ska på eget initiativ lämna uppgifter om sina bisysslor.

I praktiken kan det vara svårt att veta vilka extraknäck som är otillåtna. En grundprincip är att ju större makt du utövar i ditt arbete, desto mer varsamt måste du se över dina bisysslor.

Strängt inom rättsväsendet

Kraven är särskilt hårda för anställda inom exempelvis rättsväsendet och Kronofogden och för tjänstemän som på olika sätt arbetar med tillsyn – verksamheter där allmänhetens förtroende anses vara extra viktigt.

För att få en fingervisning om vilka bisysslor som är tillåtna, kan det vara en poäng att titta på hur praxis ser ut. Men det går inte alltid att dra generella slutsatser utifrån tidigare ärenden: det är de specifika omständigheterna som avgör om bisysslan är tillåten. Några fall som ansetts strida mot reglerna är:
En chef för taxeringsavdelningen på en länsstyrelse, som ville undervisa i skatterätt.
En länsrevisor som hade ett revisionsuppdrag hos ett enskilt företag.
En generaldirektör som var leda-mot i styrelsen för ett enskilt företag.
En professor vid en högskola som hade aktier i ett enskilt företag med nära band till hans egen institution.
En statligt anställd teletekniker som drev eget företag som bland annat sålde mobiltelefoner.
En handläggare hos Patent- och registreringsverket som ägnade sin fritid åt att formge emblem åt företag.
En anställd vid en arbetsförmedling som ville leda en studiecirkel om att "starta eget".
En biträdande länsveterinär som vid sidan om sin huvudanställning också hade en anställning hos ett försäkringsbolag.

Förtroendeuppdrag kan ifrågasättas

Politiska uppdrag och förtroendeuppdrag i ideella föreningar är i princip tilllåtna för alla. Men det finns lägen där också sådana uppdrag kan ifrågasättas. Det kan till exempel vara om du som fackligt förtroendevald har en anställning på en personalavdelning, där du arbetar med personalärenden och kanske också är inblandad i förhandlingar för arbetsgivarens räkning. Du kan då bli omplacerad under den tid som ditt förtroendeuppdrag sträcker sig.

Om du skulle bryta mot reglerna om otillåtna bisysslor riskerar du att få en disciplinpåföljd – om inte brottet bedöms som ringa. Men i de flesta fall räcker det att du slutar med bisysslan. Om du där­emot väljer att fortsätta med den också efter tillsägelse, riskerar du att förlora jobbet.

Ämnen: Arbetsrätt
Regler i kollektivavtal

Förutom formuleringarna i lagen om offentlig anställning kan det också finnas bestämmelser i ditt kollektivavtal som rör bisysslor.

Personer som arbetar med forskning och utvecklingsarbete på universitet eller högskola har lite friare regler för extraknäck inom sitt eget ämnes­område. Men sådana bisysslor måste alltid rapporteras, så att högskolan kan bedöma om de är förtroendeskadliga.

Lagen om offentlig anställning gäller alltså inte för dig som arbetar inom bolag. För dig gäller bara de bestämmelser som reglerats i avtal – och den grundläggande lojalitetsförpliktelsen som finns i alla anställningsavtal, dold eller inskriven.

Källa: Publikt, fackförbundet Statstjänstemannen

Heja Järva!

Expressen:

Almedalsveckan skulle behöva en bojkottrörelse

Publicerad 9 jun 2017 kl 12.52

Tystnaden om Nordiska motståndsrörelsens medverkan i Almedalen är en vanheder för den politiska klassen, skriver Per Wirtén.


I veckan beslutade Svenska Pen att delta på Bokmässan. Debatten för eller mot bojkott har rört upp passionerade stormar. Hur ska man förhålla sig till antidemokratiska rasister? Alla verkar ha en åsikt.

Om några veckor öppnar en annan mässa, den politiska i Almedalen. Där är situationen mer allvarlig. Nordiska motståndsrörelsen, NMR, ska under de tre sista dagarna ha en egen monter. Men på ledarsidorna råder nedsläckt tystnad. Ingen verkar ha en åsikt.

I båda fallen har arrangörerna spridit osäkerhet, inte bara om reglerna utan också om sina egna roller. Kommentarerna från Almedalen var i början genant svajiga. De lyckades sedan förvandla hela problemet till ett avpolitiserat ordningsärende, trots att det handlar om svåra och grundläggande värderingsfrågor om toleransens gränser.

NMR propagerar för avrättningar


NMR är en våldsrörelse. De propagerar för att avrätta statsministern och andra i regeringen. Hälften av deras aktiva medlemmar har enligt Expo fällts för våldsbrott. Några av dem står nu åtalade för två allvarliga attacker i Göteborg, mot en facklig organisation och ett asylboende. Avsikten var att skrämma, skada och döda. De har inte bara åsikter, de omvandlar dem i handling, i politiskt våld. Nu ska de ha en monter mellan Ica och Amnesty.

Finns det någon enda deltagande organisation, förutom Feministiskt Initiativ, som ens haft egna diskussioner om att demonstrativt vända Almedalen ryggen - facket, människorättsförsvarare, kyrkan, någon?

Jag tänker delta på Bokmässan. I fallet med Nya Tider har jag kommit till slutsatsen att den repressiva toleransen är ett starkare vapen än utestängning. Men NMR är något annat. De som väljer det politiska våldet har överskridit en avgörande gräns. Almedalsveckan behöver en bojkottrörelse.

Alla diskussioner om Bokmässan hedrar det litterära Sverige. De har avslöjat en vilja till moraliskt ansvar. På samma vis är tystnaden om Almedalen en vanheder för den politiska klassen.

Per Wirtén är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är "Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater".



Jag instämmer med Per Wirtén 

och tycker att Almedalen har spelat ut sin roll som politisk arena. Sak samma med bokmässan i Göteborg. Vem behöver Göteborg för att sälja böcker? Ingen. I det fallet är jag verkligen inte enig med Per Wirtén men han har antagligen inte själv råkat ut för dem. Än. Det har jag. Därför vet jag.
Den så kallade tidningen är ett lögn-magasin som med kraft bör bojkottas av alla med minsta rättsmedvetande.

Det finns helt enkelt andra platser där folk kan samlas utan att behöva bli påtvingade nazisters närvaro. Absolut ingen behöver Almedalen för sitt politiska ställningstagande eller Göteborg för att lansera sina böcker. Låt nazisterna och Nya tider (eller vad de heter) stå där ensamma och gasta! Ingen behöver dem. 

Att åka till politikerveckan i Almedalen och bokmässan i Göteborg är i nuläget att visa total avsaknad av civilkurage! Dessa båda arenor har hi-jackats av gangsters. Ställ inte upp på det av ren girighet. 

Heja Järva!

Se: Allt du behöver veta om politikerveckan i Järva 2017.
Här och Här!

torsdag 8 juni 2017

Anna och Lasse bra i debatten...

Jan Helin är programdirektör för SVT
och tidigare chefredaktör för Aftonbladet. 
Min blick mötte Jan Helins en kväll på Pressklubben 2009. Han kom sent och det var fullsatt. Det fanns en enda ledig plats, stolen mitt emot mig...
Vad som hände sedan är väl närmast historia.
Sedan den kvällen får jag rysningar av obehag så fort Jan Helin syns i media. Jag upplever honom som en mycket obehaglig, oärlig och illasinnad person. Det är något med hans ögon.
Jag kan bara hoppas att jag har fel.

Lasse Granestrand sätter som vanligt fingret helt rätt i debatten...
Dagens Nyheter

Lasse Granestrand. Åh så bra...
SVT öppnar tyvärr inte för seriös självkritik
UPPDATERAD 11:06 PUBLICERAD 10:37
Lasse Granestrand som skrivit boken ”I Sveriges väntrum – om pressade politiker, flyktingar och ett land i förvandling” svarar på Jan Helins kulturdebattsinlägg ”Populistisk politik får inte smitta den seriösa journalistiken”, en kommentar till SOM-institutets undersökning om medier och invandring.

Vad är det som förtigits om invandringen? Jan Helin, programdirektör på SVT, ställer frågan utan att ta den på allvar. Men det finns svar.

I ett debattinlägg den 1 juni kommenterar Jan Helin nya siffror från Institutet för Mediestudier och SOM-institutet som visar mycket lågt förtroende för medierna när det gäller rapportering om invandring. Förtroendet är avsevärt lägre än för bevakningen av andra samhällsfrågor.

Vad är det som förtigits om invandringen? Jan Helin, programdirektör på SVT, ställer frågan utan att ta den på allvar. Men det finns svar.

I ett debattinlägg den 1 juni kommenterar Jan Helin nya siffror från Institutet för Mediestudier och SOM-institutet som visar mycket lågt förtroende för medierna när det gäller rapportering om invandring. Förtroendet är avsevärt lägre än för bevakningen av andra samhällsfrågor.

Tyvärr öppnar Helin inte för någon självkritik utan upprepar just den tankefigur som bidragit till en situation där uppåt en femtedel av väljarna kan tänka sig att rösta på ett parti med rasistiska rötter och 33 procent uttalar att de har litet eller mycket litet förtroende för mediernas beskrivning av migrationsfrågan.

Läs hela artikeln här. 

Anna Hedenmo är programledare i "Agenda" och ordförande för Publicistklubben.
En riktigt, riktigt bra och seriös journalist.
Läs också:

Jan Helin har ett ansvar för misstron om invandring

Publicerad 7 jun 2017 kl 14.27

Många har lågt förtroende för mediernas rapportering om invandring.
Anna Hedenmo, ordförande för Publicistklubben, tycker att SVT:s programdirektör Jan Helin borde erkänna sin egen del i skulden.

Misstroendet mot svenska medier när det gäller invandring är stort. Över hälften av befolkningen anser att vi journalister inte säger sanningen om samhällsproblem förknippade med invandring, det visar en undersökning som SOM-institutet gjort på uppdrag av Institutet för Mediestudier.

SVT:s programdirektör Jan Helin skriver på DN:s kultursida att ”den sunda ivern till självkritik inte får gå över i naivitet i analysen”, och därefter undrar han vad det är som har förtigits om invandring.

Det allt överskuggande svaret är: opinionen.
"Hur mycket invandring tål Sverige"

2012 ställde Agendas partiledardebatt – där jag var en av programledarna – den numera så flitigt travesterade frågan: ”Hur mycket invandring tål Sverige?”

Bakgrunden var att ett antal kommunalråd i invandrartäta städer hade slagit larm; varken bostäder eller arbetstillfällen räckte till för alla nya invånare och skolorna tampades med otillräckliga resurser.

Läs hela artikeln här. 

Propaganda från sjuka hjärnor...

Jag vill inte smutsa ner facebook. Därför lägger jag detta elände här i bloggen - som ju ändå mest befolkas av professionella haters. Sjukare kan det knappast bli. Själv tröstar jag mig med att säpo har koll på de här idioterna.

Bosse Schön har delat Fredrik Almrothinlägg.
3 tim
Tar mig för pannan. Läs längre ned också där Fredrik Almroth kommenterar inlägget som jag fann på hans sida.
Fredrik Almroth
idning tillsammans med SD-kuriren.
Här vill hon att man ska skriva under en anmälan mot regeringen där det påstås att de etniska svenskarna utsätts för folkmord och att det är judarna som ligger bakom.
Kommentarer
Sune Frost Herregud, hur är det möjligt.

Svara
1
3 tim
Lena Olsson Bland "undertecknarna" finns både Hitler, Trump och Kalle Anka.

Svara
4
3 tim
Jörgen Larsson Men äääre helt slut i huv'et på dessa individer???

Svara
1
1 tim

Svara11 min
Henrik Rosengren Dom enda svenskar är väl samerna.

Svara
2
1 tim
Pelle Lundberg Inte enligt Björn Söder (SD) 

Svara10 min
Gunnar Welding Makalöst!!! 😠

Svara
2
1 tim